klok. klokare. kl..?
Jag har allt jag önskat mig här i livet.I princip allt, trots det vill jag ha mer. Vart går gränsen kan jag undra ibland? En del saker som jag tror skulle göra mig världslycklig är saker jag egentligen inte behöver eller personer som aldrig behöver dyka upp för att dom inte spelar någon roll. Kommer jag någonsin vara så nöjd att jag aldrig kastar ett öga mot ett skyltfönster eller svänger in på hemnet.se strax innan läggdags? Damen i blommigt, din tur att svara. Nej, tror inte det.
Så kommer vi plötsligt till det intressanta. Törsten av att äga något försvinner några få minuter efter att jag köpt det. Men snart kommer suget tillbaka. Om och om igen. Jag refererar till en situation just nu. Jag drömmer om lägenheten vi budar på. Utomhus börjar det likna en hösttermin. Då jag vill äga ett par svinsnygga stövlar från Burberry. Jag vill gå klädd i en Odd Molly jacka, slitna jeans och en stor halsduk runt halsen. Åka utomlands och bli sådär pepparkaksbrun. Som ni märker är jag inne i perioden hungrig på livet. Nu vill jag framåt igen. För ett par veckor sedan var jag hög på livet, inte hög på något annat än lycka förstås. Men dessa vändingar.
I detta nu kan jag tvinga hela situationen till att tycka synd om mig. Har ni också den förmågan? Jag kan ju inte bo i en lägenhet som jag inte vågar sova ensam i. Jag behöver en och annan jacka för att kunna variera mig i kylan framöver. Åka utomlands med min älskade är det bästa jag vet. Kan jag snälla få uppleva det igen? Å nej. Det är inte synd om mig.
Ibland tar jag beslut som människor inte skulle tagit eller tycker om. Men vad bryr jag mig om det? En aning för lite. Jag kanske skulle lyssnat till min kloka mor när hon försökte bolla andra idéer med mig, än att bosätta sig på en bottenvåning när man är så mörkrädd att man inte vågar duscha i sitt eget hem (när det är ljust ute!?) Kontra mitt sätt att se på saken. Vilken fin lägenhet, nyrenoverad och fräsch. Kan ni gissa vem som fick säga "Vad var det jag sa?"
Högst upp på min önskelista står ändå lägenheten, den där jävla lägenheten som vi precis blev överbjudna på. Och ett par Burberrystövlar. Ett stormigt Stockholm med en powerjosefin i Odd Molly jacka. Jag älskar pulsen i den här stan. Vill jag ha en stillsammare tillvaro beger jag mig till Öland och övar på att pressa undan ovälkomna tankar som inbrottstjuvar. Och när det kommer till de slitna jeansen, ja. Vart hörde jag att pengar är en möjlighet till upplevelser. Det är väl bara att köpa ett par. Gör det vetja. Men jag är redan världslycklig.
Min mormor är klokast på jorden. Du inspirerar mig. Tack för vykortet du skickade häromdagen. Jag älskar dig
PS. Köper vi lägenheten får vi plats med vitrinskåpet vi pratade om. DS.
